Så var den här helgen slut. Vi har inte gjort ngt alls, eller ja idag var vi iväg och storhandlade, nödvändigt men jobbigt. Annars har jag nog sovit kapp en veckas sömnlöshet när jag inte dödat björnar, Withered army, plockat blommor och en himla massa mer på Broken Isles. Jag har mao suttit och nördat framför datorn och spelat World of Warcraft. Har mer ont än vanligt igen, eller ja det har jag nästan jämt känns det som.... Det går från en hyfsad dag (en hyfsad dag i Lipsans värld innebär starka piller för att ta sig ur sängen först och främst, krampar och molar i magen och rygg) till en förjävlig dag på en grisblink, en förjävlig dag innebär allt som oftast ett par svimningar, oförmåga att äta för det gör såpass ont och jag blir illamående, går jag så går jag som en ostkrok, stönar av smärta i varierande ljudnivå, och helst vill jag nog mest bara försvinna då, eller att sambon ska ta ett exekutivt beslut och sonika ta mig under armen och köra mig till akuten. För det är egentligen dit jag borde åka, åka för att bli inlagd för smärtlindring. Men hur kul är det med sjukhus? Hur kul är det att bli ifrågasatt? Hur kul är det att bli undersökt i de regionerna som man helst vill skära bort från kroppen? Jag har hävdat att jag skulle göra mig bra som huvudfoting! Det kan ju knappast bli sämre?!

Så vad är det som gör att jag skulle vilja ta bort hela min kropp? Det beror på en sjukdom som heter Endometrios, en sjukdom som drabbar mer än var 10 person född med livmoder, en sjukdom som tar i snitt 7-10 år att få diagnos fastställd. I Sverige finns det 2 st Endometrioscentrum där det ska vara experter som jobbar, som ska ha mer resurser, ett helt team som jobbar med den här problematiken. Vilket man kan inse att det är alldeles för lite! Det finns dock en del endometrios team på olika sjukhus, så det finns hjälp att få... OM man har tur! För hur många har inte hört att lite mensvärk är väl inte så farligt, så är det att vara kvinna osv? Peppar peppar så är jag jättenöjd med min läkare, han har hittills inte visat tecken på misstro eller ovilja att hjälpa. Tyvärr jobbar ju inte han 24/7, så när man kommer till akuten så får man ju träffa den läkaren som har jouren. Och tyvärr, utan att överdriva, så har jag stött på flera läkare som inte vet vad endometrios är och de som vet men tror på myterna, som att en graviditet botar, en del mår bättre gravida och andra mkt sämre. Många blir bättre i klimakteriet men en del har fortsatta besvär. Och jag kan ju tycka att en gynekolog bör ha mer kunskap än så! Det tillhör ju ändå området av vad deras expertis innehåller. Nåväl, det är en jävligt komplex sjukdom iaf. Det finns nog ingen som uppelever exakt samma, som svarar likadant på medicinering. Det finns de som har buken full med cystor, härdar, sammanväxter och inte har så svåra problem, medan en del andra har mikroskopisk endometrios och har fruktansvärda problem, och tvärtom, det är alltså inte mängden som avgör. Vill ni läsa mer så rekommenderar jag: Endometriosföreningen Endometriosförbundet